VÅRA SPELPLATSER GENOM TIDERNA

Kungliga Operan har gjort en lång och spännande resa, som sträcker sig närmare 250 år tillbaka i tiden. Under årens lopp har vi spelat vid en rad olika teaterhus.

Bollhuset 1773-1792

Den 18 januari 1773 invigdes Kongl. Svenska Operan i Bollhuset. Det stora Bollhuset uppfördes 1627 under ledning av kungliga arkitekten Caspar Panten och låg i den trädgård som då fanns i övre delen av Slottsbacken. Strax intill byggdes 1648-53 Lilla Bollhuset som finns kvar än i dag som Finska kyrkan. 1699-1700 byggdes Bollhuset om till teater och det blev Kungliga Teaterns första spelplats 1773. Salongen hade tre rader, stående och sittande parterre (parkett) och rymde omkring 850 personer. 1792 revs Bollhuset.

Gustav III:s operahus 1782-1891

Gustav III:s operahus ritades av Carl Fredrik Adelcrantz och låg på samma plats som den nuvarande operabyggnaden. Salongen hade fyra rader, sittande och stående parterre och rymde 900 personer. 1815 gjordes en ombyggnad som bl a innebar att det blev enbart sittande parkett och att en femte rad tillkom med ytterligare 180 platser. Efter Arsenalens brand blev operahuset gemensam scen för de båda kungliga teatrarna, dvs Kungliga Teatern (i dag Kungliga Operan) och Kungliga Dramatiska Teatern fram till 1863.Gustav III:s operahus revs 1891.

Arsenalen 1793-1825

Vid nuvarande Karl XII:s torg låg det de la Gardieska palatset Makalös, uppfört 1635-43. Sedan 1690 användes det som arsenal. 1792 inleddes en ombyggnad till teater i huskroppens centrala del innanför de fyra tornen. Teatersalongen, ritad av Carl Fredrik Sundvall, hade sittande parterre och tre rader och rymde 600 personer. Arsenalen brann 1825. Efter branden delade de Kungliga Teatrarna scenen i Gustav III:s operahus fram till 1863 då indre teatern vid Kungsträdgårdsgatan inköptes och de Kungliga Teatrarna åter fick två scener.

Mindre teatern 1863-1888

Teatern, som ursprungligen kallades Nya Teatern, hade funnits sedan 1842. Ritningarna till teatern var gjorda av byggmästaren Carl Hallström och fasaden var ritad av arkitekten Johan Adolf Hawerman. År 1859 skedde vissa ombyggnader efter Johan Fredrik Åboms ritningar och huset kompletterades med en våning. Teatern ändrade då namn till Mindre Teatern. Salongen hade tre rader och rymde 650 personer. 1863 inköptes den av Kungliga teatern och kom huvudsakligen att användas som talscen för Kungliga Dramatiska Teatern. Byggnaden dömdes ut 1898, stängdes 1907 och revs 1910.

Svenska teatern 1891-1898

Svenska Teatern, som fram till 1883 kallades för Nya Teatern, ritades av Ernst Jacobsson för Edvard Stjernströms räkning och invigdes 1875. Efter Stjernströms död hade teatern många ägare, den siste var ”teaterkungen” Albert Ranft. Under byggåren för det Oscarianska operahuset var den den Kungliga Teaterns tillfälliga spelplats. Salongen som hade två avdelningar parkettplan och tre rader rymde omkring 1300 åskådare. Teatern låg på Blasieholmen, i samma kvarter som Wallmans salonger ligger i dag, och brann 1925.

Nuvarande oscarianska Operahuset 1898 -

Behovet av ett nytt eller ombyggt operahus hade börjat diskuteras på 1880-talet. Bland de förslag till nytt operahus som diskuterades fanns även sådana som behöll den gustavianska fasaden mot Gustav Adolfs torg. Efter många omarbetningar vann slutligen Axel Anderbergs förslag till en helt ny byggnad 1891 och samma år revs Gustav III:s operahus. Den nuvarande salongen har tre rader och parkett och rymmer 1152 personer.